Återförsäljaravtal

Under ett återförsäljaravtal får återförsäljaren köpa produkter från leverantören för vidareförsäljning.

Det kommer alltså ske en rad inköp från leverantören under avtalstiden och i återförsäljaravtalet föreskrivs villkoren för dessa inköp. Därtill kommer avtalet reglera villkoren villkoren som i övrigt ska gälla för återförsäljarskapet

När återförsäljaren köper produkter från leverantören blir återförsäljaren ägare av dessa. Alltså kommer återförsäljaren bära risken för att han inte lyckas sälja produkterna vidare till slutkunder (eller andra i försäljningsledet). Om återförsäljaren inte lyckas sälja produkterna kommer han gå med förlust. Återförsäljaren kommer på så sätt agera ”i egen räkning” (dvs. på egen risk).

Vidare kommer återförsäljaren agera i eget namn, dvs. återförsäljaren kommer inte representera leverantören på något sätt utan all vidareförsäljning sker för egen del.

Det finns ingen allmänt accepterad definition av begreppet återförsäljare. En återförsäljare köper produkter från en leverantör för vidareförsäljning i eget namn.

Men, bara för att man köper produkter och säljer dem vidare så är man ju inte återförsäljare. Nej, det måste finnas en relation mellan leverantören och återförsäljaren, en typ av samarbete där återförsäljaren får i uppdrag från leverantören att sälja produkterna, ofta i ett visst geografiskt område. Ett återförsäljaravtal reglerar därför även de rättigheter och skyldigheter som parterna ska ha gentemot varandra i deras samarbete, dvs. utöver villkoren som ska gälla för återförsäljarens köp från leverantören.

Ett återförsäljaravtal bör i huvudsak ta sikte på två saker, dels villkoren som ska gälla för återförsäljarens köp från leverantören, dels de rättigheter och skyldigheter som parterna ska ha gentemot varandra i deras samarbete. Ett välskrivet återförsäljaravtal måste därför täcka flera viktiga aspekter för att säkerställa att avtalet ger förutsättningar för ett bra samarbete mellan parterna. Nedan är några nyckelområden som bör adresseras:

Vilka produkter som återförsäljaravtalet ska avse?

Återförsäljaravtalet ska specificera de produkter som det avser. Exempelvis om det omfattar samtliga eller bara vissa produkter i leverantörens sortiment. Vidare bör avtalet adressera om leverantören ska ha rätt att förändra eller lägga ned produktion/marknadsföring av en eller flera produkter utan återförsäljarens samtycke.

Ska återförsäljaren vara geografiskt begränsad?

Enligt återförsäljaravtalet får återförsäljaren en rättighet att sälja produkterna vidare. Återförsäljaravtalet bör reglera i vilken utsträckning den rättigheten ska vara begränsad geografiskt till ett särskilt område, t.ex. en världsdel eller ett land.

Exklusivitet eller inte?

Enligt återförsäljaravtalet får återförsäljaren en rättighet att sälja produkterna vidare. Återförsäljaravtalet bör reglera i vilken utsträckning den rättigheten ska vara icke-exklusiv eller exklusiv för återförsäljaren?

Om rättigheten inte är exklusiv för återförsäljaren så får leverantören bedriva försäljning med produkterna både på egen hand och via någon annan. Inget i återförsäljaravtalet kommer begränsa den möjligheten.

Marknadsföring

Återförsäljaravtalet bör reglera vem av parterna som ska ansvara för och bekosta marknadsföringen avseende återförsäljarens vidareförsäljning av produkterna?

Om det ska vara leverantören kan denne behöva bekosta och förse återförsäljaren med relevant marknadsföringsmaterial. Återförsäljaren behöver då normalt inhämta samtycke från leverantören för att ändra eller utforma annat marknadsföringsmaterial.

Om det ska vara återförsäljaren kan denne behöva bekosta och ta fram relevant marknadsföringsmaterial. Återförsäljaren behöver trots det normalt inhämta samtycke från leverantören för att använda marknadsföringsmaterialet.

Inköpspriser och rabatter

Återförsäljaravtalet bör reglera vilka priser som ska gälla för återförsäljarens inköp av produkterna. Vårt återförsäljaravtal utgår från att leverantörens gällande prislista ska tillämpas. Leverantören får alltså rätt att ändra sina priser genom att meddela återförsäljaren om förändringen. Detta är en lösning som är vanlig eftersom prissättningen då kan vara flexibel under avtalstiden. Återförsäljaravtalet bör också reglera om en eller flera rabattsatser ska tillämpas.

Avtalstidens längd och uppsägningstider

Återförsäljaravtalet bör reglera om avtalstiden ska obestämd (löpa tills vidare) eller bestämd (löpa till ett angivet datum). Dessutom bör det ange de uppsägningstider som måste iakttas av leverantören respektive av återförsäljaren

Skadeståndsansvar

Återförsäljaravtalet bör reglera vilket ansvar som parterna ska ha vid skada, i den händelse att något går fel eller en part bryter mot avtalet. Det är enkelt att snabbt konstatera att att motparten naturligtvis ska ha fullt ansvar och så kan det också se ut, men det är samtidigt vanligt att ta in villkor som begränsar parternas ansvar. Detta eftersom båda parter ofta vill kunna väga in vilka risker som är förenade med ett samarbete. Om ansvaret är obegränsat så kommer allmänna köp- och skadeståndsrättsliga principer att reglera parternas ansvar och om ansvaret är begränsat så kommer återförsäljaravtalets bestämmelser äga företräde.

Normalt brukar professionella aktörer avtala att ansvaret ska vara begränsat till ett visst belopp och att ingen part ska vara ansvarig för indirekt skada. Det sistnämnda innebär att parterna inte har rätt till ersättning från varandra för skada till följd av produktionsavbrott, utebliven vinst, förväntad besparing, omsättningsbortfall eller andra indirekta skador om sådan skada skulle inträffa.

Styrgrupp

Det är vanligt att parter bildar en styrgrupp som tar hand om kommunikation och verkar för genomförande, t.ex. uppföljning av utförda, och planering av kommande, marknadsföringsåtgärder samt uppföljning av den löpande försäljningen. Återförsäljaravtalet bör reglera om det ska bildas en styrgrupp mellan leverantören och återförsäljaren?

Underåterförsäljare

Återförsäljaravtalet bör reglera om återförsäljaren ska ha rätt att utse egna återförsäljare (underåterförsäljare). Det här skiljer sig från fall till fall. I vissa fall vill leverantören ha kontroll över vilka tredje parter som får rätt att sälja produkterna och då är det vanligt att återförsäljaren behöver inhämta leverantörens skriftliga samtycke för att utse underåterförsäljare. I andra fall så behövs inte den kontrollen - avsikten kan till och med vara att återförsäljaren ska skapa ett nätverk av underåterförsäljare.

Normalt är återförsäljaren dels skyldig att tillse att eventuella underåterförsäljare agerar i enlighet med återförsäljaravtalet, dels ansvarig för underåterförsäljares handlande och/eller underlåtenhet att handla.

Tvistelösning

Ett återförsäljaravtal bör innehålla bestämmelser om hur en tvist ska lösas mellan återförsäljaren och leverantören. Hos oss kan man välja mellan allmän domstol, med tingsrätten som första instans, eller skiljeförfarande genom Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC). Fördelen med skiljeförfarande är att det går relativt snabbt och att det omfattas av sekretess. En process i allmän domstol är i regel mindre kostsamt än ett skiljeförfarande men är normalt offentligt och brukar ta längre tid.

Det finns ingen svensk lagstiftning som direkt tar sikte på, eller ställer upp begränsningar avseende, återförsäljaravtal. Leverantören och återförsäljaren är alltså i regel fria att avtala om det mesta. Men, avtalslagen och allmänna kontraktsrättsliga principer kommer vara tillämpliga, liksom i många fall lagen om handelsagentur, kommissionslagen och köplagen.

Dessutom finns det naturligtvis konkurrensrättslig lagstiftning att ta hänsyn till. Återförsäljaravtalet är till sin typ ett vertikalt avtal, dvs. det avser ett samarbete mellan företag som inte är konkurrenter och i olika produktions- eller distributionsled. Dessa avtal är som oftast tillåtna men de kan vara förbjudna om de innehåller villkor som begränsar konkurrensen, så kallade ”vertikala begränsningar”. Vi ska inte gå in på djupet om detta men ska nämna att vissa typer av vertikala begränsningar betraktas som särskilt allvarliga. Därför är de generellt förbjudna, även när parterna i avtalet inte har en stark ställning på marknaden. Exempel på sådana förbjudna begränsningar är:

Begränsning av köparens möjligheter att bestämma försäljningspriset. Det innebär överenskommelser mellan leverantören och återförsäljaren om att hålla en miniminivå för priser / lägsta priser. Detta brukar kallas ”vertikal prisstyrning”.

Absolut områdesskydd. Detta förhindrar återförsäljaren från att bedriva försäljning (både aktiv och passiv) utanför ett specifikt geografiskt område eller till en viss kundgrupp.

Förbud mot att vidaresälja produkter online. Förhindrande av att återförsäljaren eller återförsäljarens kunder effektivt använder internet för att sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna.

Nej det finns inga formkrav. Ett återförsäljaravtal kan alltså vara både muntligt och skriftligt och parterna har stor frihet att avtala om det mesta (se ovan konkurrensbegränsningar).

Avtalstyperna är lika varandra, men med den stora skillnaden att återförsäljaren agerar i eget namn och för egen räkning. Återförsäljaren bär alltså all risk för att han lyckas sälja de produkter som köps från leverantören. En agent däremot agerar för egen räkning men i annans namn, alltså i princip via fullmakt för annan.