Avtal

Gemensamt för avtal är att de ger uttryck åt en överenskommelse, dvs. att två eller flera parter har enats om någonting. Därmed har ett avtal uppkommit. Det måste alltid finnas flera parter i ett avtal (man kan inte ”komma överens” om något med sig själv – då uppstår inte ett avtal). Avtal kan däremot vara av många skiftande slag. Juridok erbjuder många avtal för privatpersoner och företag, i tillägg till flera andra juridiska dokument, exempelvis aktieägaravtal, inkråmsöverlåtelseavtal och konsultavtal:

Anbud- och acceptmodellen

I Sverige gäller att avtal kommer till stånd genom den så kallade anbud- och acceptmodellen. En anbudsgivare ger ett anbud som en motpart antar genom en accept och därigenom uppstår ett avtal. Låt oss illustrera med två exempel.

Nisse säger att han vill sälja sin Audi till Bertil för 200 000 kr och Bertil säger till Nisse att han vill köpa Nisses Audi för 200 000 kr. Parterna är överens om köpet och därmed har ett avtal kommit till stånd.

Olle frågar Daniel hur mycket det kostar att köpa 10 färgburkar faluröd och Daniel erbjuder färgen för sammanlagt 1 000 kr med leverans inom en vecka, varvid Olle svarar att han antar erbjudande. Parterna är överens om köpet och därmed har ett avtal kommit till stånd.

Båda exemplen ovan innehåller ett tydligt anbud och en tydlig accept – och det räcker i svensk rätt för att parter ska vara bundna av ett avtal. Detta är dock ett väldigt förenklat sätt att se på anbud- och acceptmodellen för det finns normalt flera moment och tidpunkter som behöver beaktas för att bedöma om en part är bunden av ett avtal eller inte.

Måste avtal vara skriftliga?

När man tänker på vad ett avtal är tänker normalt de flesta på ett papper med avtalsinnehåll som innehåller parternas signaturer i slutet. Men avtal kan faktiskt ingås skriftligen, muntligen genom parternas agerande (så kallat real-handlande) eller genom parts icke-handlande (så kallat passivitet). I Sverige är det till och med relativt få avtal eller rättshandlingar som behöver vara skriftliga för att vara giltiga. Juridiskt sett räcker alltså normalt en muntlig överenskommelse för att skapa bundenhet. Själva skriftligheten eller underskriften utgör alltså inte en förutsättning för att parterna ska vara bundna. Ett enkelt handslag eller ett ok via email kan duga gott. Men ibland ställer lagen krav på en underskrift för att handlingen ska gälla – saknas underskrift är den ogiltig. Andra gånger kan det vara motparten som kräver en underskrift – han/hon vill kunna bevisa överenskommelsen, när den träffades och av vilka personer. Det kan också förekomma situationer där parterna kommit överens om att man blir bunden först när man skrivit under.

Det är dock svårt att visa vad som avtalats om man inte har ett skriftligt avtal. Så kom ihåg att även om avtalet inte behöver vara skriftligt så är det bra att vara noga med att spara skriftligt undertecknade avtal.

Det är också en tydlig trend att kontrakt blir allt mer omfattande och detaljerade. Avtal innehåller oftast regler som avser mer än det exakta föremålet för avtalet, exempelvis vad som ska gälla mellan parterna i olika situationer som kan uppstå i deras avtalsförhållande och hur eventuella avtalskonflikter ska lösas. Men man ska komma ihåg att ett avtal inte är bättre än ett annat trots att det är mer omfattande och detaljerat. Däremot kan det vara en fördel att ha diskuterat så mycket som möjligt avseende en överenskommelse, så att parterna har samma bild av överenskommelsen. I Sverige är dessutom parterna i ett avtal som huvudregel fria att disponera över sin egen överenskommelse, dvs. avtalsfrihet råder. Parter kan också komma överens om ändringar av avtalet. Om avtalet inte reglerar en viss fråga träder svensk lagstiftning och rättsprinciper in istället (reglerna finns i lagtext/praxis).