Borgen

Introduktion om borgen

En borgen innebär att någon går i god för någon annans förpliktelse, den så kallade huvudförpliktelsen. I ett borgensförhållande finns i regel tre parter: borgensman, gäldenär och borgenär. Borgensmannen är den som går i borgen. Gäldenären är den som har huvudförpliktelsen, dvs. den som borgensmannen går i god för, och borgenären är den till vilken huvudförpliktelsen ska fullgöras.

Borgen används normalt som säkerhet för lån, dvs. en penningförpliktelse, och i dessa situationer är gäldenären en lån- eller kredittagare och borgenären en kredit- eller långivare. Det är den typ av borgen vi fokuserar på i texten nedan. Men en borgen kan också avse andra typer av förpliktelser, så kallade naturaförpliktelser, till exempel att utföra en viss tjänst eller leverera ett visst föremål.

Normalt sett ingås en borgen genom att borgensmannen undertecknar en särskild borgensförbindelse. Det är ett dokument som anger vem som är borgensman, gäldenär och borgenär, vilken huvudförpliktelse som avses och vilka villkor som ska gälla för borgensansvaret.

En grundläggande egenskap hos en borgen är att den är beroende av huvudförpliktelsen. På juridiska heter det att borgensansvaret är accessoriskt till huvudförpliktelsen. Det betyder att borgensmannen ansvarar för att gäldenären fullgör huvudförpliktelsen, till exempel återbetalar ett lån, men inte för mer. Om gäldenären amorterar på lånet, minskar alltså borgensansvaret i motsvarande mån. En ökning av borgensansvaret kräver däremot borgensmannens godkännande. Detta beroendeförhållande innebär också att om huvudförpliktelsen är ogiltig, för att gäldenären blivit tvingad eller lurad att ingå huvudförpliktelsen, är även borgensansvaret ogiltigt.

Olika typer av borgen

De finns olika typer av borgen varav de vanligaste brukar kallas för enkel borgen respektive proprieborgen. Några andra varianter är fyllnadsborgen, överborgen (eller efterborgen) respektive underborgen (eller kontraborgen).

En enkel borgen innebär att borgensmannen lovar att betala en skuld som gäldenären inte kan betala på egen hand. Borgensmannen ansvarar således för skulden i andra hand. I dessa fall är inte borgensmannen skyldig att infria sin borgen förrän det står klart att gäldenären inte kan återbetala skulden på egen hand, till exempel genom ett misslyckat utmätningsförsök hos gäldenären eller att gäldenären är försatt i konkurs. Detta skiljer sig mot en proprieborgen som istället innebär att borgensmannen är primärt ansvarig, dvs. att borgensmannen ansvarar för skulden som sin egen. I borgensförbindelsen brukar det uttryckas ”såsom för egen skuld”. Då står det borgenären fritt att välja vem av gäldenären och borgensmannen som ska återbetala skulden. Borgenären kan alltså kräva att borgensmannen återbetala skulden utan att först ha vänt sig till gäldenären.

Fyllnadsborgen används i kombination med en pant och går ut på att borgensmannen svarar för den del av skulden som inte kan drivas in ur värdet på panten.

En efterborgen (eller överborgen) är en konstruktion där en efterborgensman ansvarar för att den primära borgensmannen fullgör sin borgen gentemot borgenären. Borgenären kan då endast kräva efterborgensmannen på det belopp som den primära borgensmannen inte kan betala.

Underborgen (eller kontraborgen) är en säkerhet för den primära borgensmannens regressrätt gentemot gäldenären. En underborgensman ansvarar då för att gäldenären ersätter den primära borgensmannen för vad den betalat under sin borgen gentemot borgenären. Detta är en typ av borgen som bankerna brukar kräva som säkerhet för sina bankgarantier.

Det finns också något som kallas skötselborgen vilken i praktiken brukar vara att en aktieägare ingår en borgen för sitt bolags förpliktelser gentemot en borgenär.

Borgens omfattning

Angående borgens omfattning kan den vara specifik (benämns ibland separat borgen eller särborgen) eller generell. En specifik borgen omfattar endast en viss utpekad skuld gentemot borgenären och upphör således när skulden är återbetald. Generell borgen, å andra sidan, omfattar gäldenärens samtliga förpliktelser vid varje given tidpunkt gentemot en borgenär. Den kan då omfatta flera olika skulder som gäldenären ådragit sig vid olika tillfällen gentemot en borgenär. Huruvida borgen är specifik eller generell ska framgå av borgensförbindelsen.

Flera borgensmän – solidariskt eller delat ansvar?

Om flera borgensmän gått i borgen för samma förpliktelse är ansvaret borgensmännen emellan som utgångspunkt solidariskt. Det innebär att borgensmännen är gemensamt ansvariga gentemot borgenären och borgenären kan då kräva hela det förfallna beloppet hos vilken av borgensmännen som helst. Parterna kan dock komma överens om ansvaret istället ska vara delat mellan borgensmännen, till exempel att två borgensmän ansvarar för hälften var av det sammanlagda borgensansvaret. Om borgensansvaret omfattar en skuld på 100 000 kronor kan då borgenären inte kräva en enskild borgensman på mer 50 000 kronor.

Regressrätt

Om borgensmannen infriar sin borgen till någon del har borgensmannen normalt sett rätt att återfå detta från gäldenären. Det kallas för regressrätt. Motsvarande gäller om flera borgensmän gått i borgen för samma förpliktelse. Då kan den borgensman som infriat sin borgen kräva övriga borgensmän på deras andel av det belopp som borgensmannen betalt.

Vill du veta mer?

De lagar och regler som i huvudsak reglerar borgen finns Handelsbalkens 10:e kapitel. Det är en ålderdomlig och relativt otillgänglig lagstiftning som om inte annat kan vara kul att utforska av ren kuriosa. Du kan naturligtvis också upprätta en borgensförbindelse med oss!