Denuntiation

En denuntiation är ett meddelande som sänds i syfte att informera om att en rättighet har överlåtits eller upplåtits till någon annan. I många situationer finns en det en skyldighet att denuntiatiera, men det är inom fordringsrätten, i skuldebrevslagen, där denuntiationsbegreppet mest framträdande.

I skuldebrevslagen finns två typer av skuldebrev, löpande och enkla. Löpande skuldebrev är avsedda för omsättning och är därför enkla att överlåta. Löpande skuldebrev utgör nämligen värdepapper, dvs handlingen i sig självt ”bär” på rätten till betalning från låntagaren på de villkor som framgår av skuldebrevet. Löpande skuldebrev indelas i innehavarskuldebrev och orderskuldebrev. Ett innehavarskuldebrev räcker det att visa upp i original för låntagaren för att vara berättigad till betalning. För att vara berättigad till betalning med ett orderskuldebrev måste innehavaren också kunna visa en fullständig kedja av överlåtelser från den första innehavaren av skuldebrevet till sitt eget förvärv. Enkla skuldebrev utfärdas av låntagaren till en viss utpekad person/långivare. Ett enkelt skuldebrev är inget värdepapper som ett löpande skuldebrev. Visserligen kan enkla skuldebrev ändå överlåtas, men då måste denuntiation ske, dvs. låntagaren måste meddelas om överlåtelsen för att överlåtelsen ska fullbordas.

Varför ska man denuntiera låntagaren (gäldenären)?

Vid överlåtelse av ett enkelt skuldebrev bör denuntation ske av två skäl.

Det första skälet är att låntagaren inte med befriande verkan ska kunna erlägga betalning till fel person (tidigare långivare/borgenär). Enligt 29 § skuldebrevslagen gäller nämligen att låntagaren kan betala till överlåtaren om han är i god tro om (dvs. inte visste), och inte heller hade skälig anledning att misstänka, att överlåtaren inte längre hade rätt att ta emot betalning. Den här regeln finns för att skydda låntagaren mot att behöva betala samma skuld till flera personer när han inte visste om att fordran överlåtits. Genom en denuntuation informeras låntagaren om att fordran, och därmed även rättigheten att uppbära betalning, har överlåtits. Alltså kan låntagaren inte längre med befriande verkan erlägga betalning till överlåtaren. Den som påstår att låntagaren har fått korrekt information om saken har bevisbördan för sitt påstående och därmed innebär 29 § skuldebrevslagen en förpliktelse för en förvärvare av en fordran att se till att låntagaren informeras om överlåtelsen på ett förnuftigt sätt.

Det andra skälet är för att överlåtarens egna borgenärer (i rött nedan) inte ska kunna göra anspråk på att driva in fordringen enligt skuldebrevet från låntagaren. Enligt 31 § skuldebrevslagen gäller nämligen att en överlåtelse bara är giltig mot överlåtarens borgenärer om låntagaren har informerats om att överlåtaren inte längre hade rätt att ta emot betalning. Har gäldenären denuntierats om överlåtelsen är förvärvaren skyddad mot att överlåtarens borgenärer ställer till det.

I paragrafen kompliceras saken ytterligare och redogör för vikten av att denuntiation sker i händelse av att ett och samma enkla skuldebrev skulle överlåtas till flera, dvs. vid dubbelöverlåtelse. I en sådan situation har den förvärvare som först denuntierar låntagaren rätt till betalningen och det spelar ingen roll om den andra förvärvaren egentligen varit först om att enas med överlåtaren att förvärva fordringen. Skulle emellertid den som först denuntierar vara i ond tro, dvs. visste han om att det fanns en annan förvärvare av fordringen (som var först) så gäller den tidigare överlåtelsen framför den överlåtelse som har skett senare.

I sammanhanget kan det vara värt att notera att pantsättning jämställs med överlåtelse enligt 10 § skuldebrevslagen, dvs. vid pantsättning sker denuntiation enligt ovan av motsvarande skäl.

Hur sker denuntiation lämpligen vid överlåtelse av ett enkelt skuldebrev.

Eftersom bevisbördan att denuntiation skett vilar på den som påstår det så är det viktigt att gäldenären underrättas skriftligen. Underrättelsen bör lämpligen skickas av både överlåtaren och förvärvaren så att det inte råder någon tvekan för gäldenären om att fordran faktiskt har överlåtits till förvärvaren. Det är vidare lämpligt om underrättelsen skickas på ett sådant sätt att man kan bevisa den i efterhand (exempelvis rekommenderat brev) eller att gäldenären bekräftar mottagande av den.

Ska denuntiation ske vid överlåtelse av löpande skuldebrev?

Ja, om skuldebrevet innehåller villkor om att betalning av ränta eller avbetalning (amortering) ska ske på viss dag (se nedan).

Som nämndes ovan är ett löpande skuldebrev ett värdepapper. Om någon visar upp skuldebrevet för låntagaren (och vid orderskuldebrev kan visa en fullständig överlåtelsekedja) så är denne berättigad till betalning. Skuldebrevet måste dock inte visas upp när låntagaren ska erlägga ränta och/eller avbetalning som förfallit enligt villkor i skuldebrevet. Sådan betalning kan låntagaren alltså erlägga utan att skuldebrevet visas upp (och utan att anteckning därom görs på skuldebrevet). På grund av detta finns det en risk för att låntagaren erlägger betalning av ränta och avbetalningar till den tidigare långivaren/borgenären även efter att överlåtelse har skett. Skulle låntagaren erlägga sådan betalning är betalningen giltig, under förutsättning att denne är i god tro om (dvs. inte visste och inte heller hade skälig anledning att misstänka) att den tidigare långivaren/borgenären (dvs. överlåtaren) inte längre hade rätt att ta emot sådan betalning. Det ovanstående följer av 16 och 20 §§ skuldebrevslagen. Vid överlåtelse av löpande skuldebrev som innehåller villkor om ränta/amortering bör man därför denuntiera låntagaren så snart som möjligt så att inte låntagaren erlägger räntebetalningar eller amorteringar till överlåtaren. Efter sådan denuntiation kan låntagaren nämligen inte längre vara i god tro om att betalning kan erläggas till överlåtaren.